♥ ThatigeR ♥

De senaste dagarna har tankarna bara snurrat omkring.
Får ingen ordning på nånting,, tror aldrig jag kommer få några vettiga svar.

Känner också att jag har varit på lite dåligt humör,, vet inte om de märkts något med isf ber jag om ursäkt för det. Kände mig välldigt lätt irriterad på jobbet idag störde mig på massa saker jag allmänt inte bryr mig om. Men vet också att de är min hjärna som stökar för mig och försöker göra mitt bästa för att inte visa att jag stör mig på obetydliga saker. För de hjälper ingen att de blir tjaffs om nåt som inte spelar någon roll.

Minns inte att de kändes såhär sjukt.
Kommer ihåg när jag va liten nybliven tonåring när jag va och hälsade på Kenny på stälje sjukhus efter en liknande händelse. Men har inget minne alls över att mina hjärnceller jobbade så hårt då som de gör nu.

Allt börjar verkligen fucka ur ordentligt här nu,, drogerna förstör er och ni tror att allt är precis som vanligt, att ni tänker och fungerar helt normalt. Jag hoppas verkligen att ni mår SKIT nu när ni avtänt och sitter häktade, att ni någonstans i era sönderflummade huvuden har lite ångest och förstår alvaret i det ni gjort.
När vänner gör sånna här saker mot varandra, vart fan är vi då påväg?
Hur fan kunde ni??!! Och Du, du va som min lillebror.. VAD FAN HÄNDE MED ER?!?!?
Känner bara sån avsmak för er och hela situationen.

Jag måste verkligen ta mig härifrån,,
kan inte leva på de här jävla stället.
De är ju sjukt.
Tänk om han hade dött? De kunde lika gärna hänt,,
de är bara tur att de inte gick så illa..


Han har ställt upp så otroligt mycket för mig,,
kommer aldrig glömma den natten han satt med mig på sjukhuset.
Jag va ung och dum och en jävla idiot men han satt där,, ställde verkligen upp.
När jag vägrade träffa mina egna föräldrar så var han där med mig.

Tänker knappt på de längre, de va sjukt och jag vill inte tänka på vilken idiot jag var,,
än mindre prata om de blir bara förbannad på mig själv..
men när jag tänker på att han ligger där borta och jag sitter här hemma på mitt feta arlse blir jag nästan förbannad på situationen..  Frustrerad kanske är ett bättre ord.
Så nu håller jag bara tummarna för att Emma kan ta mitt pass imorgon,, så jag kan åka dit och hälsa på.
Annars får jag väl helt enkelt vänta till han får komma hem igen. :(


Jisses vad jag har skrivit.
Jag är inte en öppet känslosam person,,
vilket de flesta nog vet vid de här laget..
Men känner att jag måste få skriva av mig annars blir jag tokig.

Puss