♥ ThatigeR ♥

Vid den här tiden om två dagar sitter jag och skriver juridik i butik2 tentan som aldrig förr.

Har suttit och funderat såhär på morgonkvisten.. Varför är det så att vissa människor knappt klarar sig själva? Nu syftar jag inte på de som är sjuka utan de personer som får panik över att vara ensamma.
De som är mer kär i kärleken än personen de är i förhållandet med, som efter att dumpas/dumpar är singel i en kvart för att sedan involvera sig i ett nytt.

Ibland kan det verka som att jag avskyr gulligull och allt sånt där, jag ska erkännna en sak.
Jag är en riktig sucker för romantik!
MEN, ska de vara ska de vara på riktigt! Jo, jag vet att verkligheten inte är som på filmer, men man kan ju iallafall vara till hälften? :)

Hursomhelst, jag har inga problem med att vara singel.
Däremot finns det vuxna människor som inte kan se sig själva som en hel människa.
Vuxna människor som inte klarar sig själva, som har ett förhållande bara för att ha någon. För att slippa känslan av att man är ensam.. Vuxna människor som "nöjer" sig tillsvidare med någon som de egentligen inte alls ser en framtid med..

Då kan man ju fundera,,  "vafan spelar det mig för roll, och varför stör det mig om andra håller på så. Jag har väl inte med det att göra" ....?

Ne, självklart. Det är inte min deal alls.
Men det stör mig, det liksom förstör en liiten del av min illusion av kärlek.

Pussokram